aleeeeeex

Det var länge sen jag skrev här. Men dock har det ofattbara inträffat i ens liv som gör att man varken orkar eller vet vad man ska skriva.
Min underbara Farmor gick bort den 5 januari 2011. Det har aldrig gjort så ont i bröstet som då..
Hela veckan var som en luddig dimma och jag har fortfarande inte fattat vad som hänt.

Man lever på som vanligt och undrar varför man känner sig nedstämd.
Kommer ibland på varför och bryter ihop.
Det känns som att det sitter världens största klump i bröstet och värker.
Den värker av sådan fruktansvär saknad.
Jag har aldrig någonsin saknat en person så mycket som jag saknar Farmor just nu..

Jag skulle vilja prata med henne, berätta massa saker, höra att hon mår bra.. Men aah..

Det är verkligen helt ofattbart. Folk kan tycka att man är dum, men jag förstår verkligen inte vart hon har tagit vägen..
Jag är så tacksam för de vänner som verkligen ställt upp. Men också ytterst besviken på de som man trodde var ens närmsta vänner, vars inte ens har "tid" att ringa och höra hur det är.

Just nu vill jag att begravningen ska äga rum. Då kanske det kommer att kännas lite bättre, när man iaf vet att jag har 2 mil till platsen hon är på. Då kan jag åka dit och prata med henne..

Det går inte en minut utan att jag tänker på dig Farmor..