aleeeeeex

Detta är fanimej inte klokt, jag har inte ens lust att blogga. Vet inte vart orden tagit vägen, dom finns bara inte!
Konstigt att man kan känna sig så sliten när man inte gör ett skit om dagarna. Eller man försöker ju hela tiden hålla sig sysselsatt... som igår var jag ute och gick med Shiris, duschade henne, målade bägge fönstrena på altanen, tvättade, hängde tvätt, käkade lite... sen är det liksom slut på grejer att göra. Man blir rastlös somfan. Det nästintill kryper i kroppen. Men som tur var slängde sig Becca på en buss till mig. Ett stort stöd för min del just nu.


Och nu äre såhär. Jag orkar inte trippa på tå för dig, jag tänker inte hålla på o krusa för att du ska må bra. Jag måste faktiskt i första hand tänka på mig själv, och jag mår inte bra. Skit i att svara på sms och det ena med det tredje, men som sagt, vet du, eller kan du ens förstå vad det är du håller på att mista. Som sakta men säkert är påväg att glida ur ditt grepp? Nej, jag tror faktiskt inte det. Jag tror inte du kommer förstå det förrän det är försent, och då har du bara dig själv att skylla. Ingen annan.

Nej, ärligt talat så känner jag inte igen mig själv. Det gör heller inte mina vänner. Vart fan tog den stentuffa Alexandra vägen? Hon som inte banga en endaste fest, va störst, bäst o vackrast, och sist men inte minst, hon som kände sig själv så maximalt in i märgen. Hon tillät ingen jävla idiot sätta sig på henne, trycka ner henne. Nej fan heller, hon gjorde vad som föll henne smaken. Ville hon supa skallen i bitar, gjorde hon det, ville hon skratta gjorde hon det, ville hon ringa någon, gjorde hon det också!
Faan, jag har verkligen tappat mig själv. När man läser detta kan man nästan tro att jag skriver om en tjej som dött. Men det kanske hon också har... Skit alltså, vilken väg tog glädjen och friheten egentligen? Inte samma väg som Alexandra tog iaf.
Usch vad deppig jag låter, men vad ska jag göra då? Då slipper man ju iaf sitta och förklara sig på telefonen och cp-skriva massa jävla fittiga sms. Blää på alla, hälsningar från mig o Shira.